Bilder, 18 december 2011
Tårarna rinner fortfarande i floder från kinderna emellanåt.
Ibland känner jag hans närhet, hans doft. Så jag tror att han smyger upp till oss i soffan ibland
fast att vi inte kan se honom längre.
Dagens bild är en av de första bilder jag tog av vår bästa kompis.
Vi hade varit ute. Det var vårvinter och lite kallt. När vi kom in kröp Donken upp i en fotölj
som stod i solen som sken in genom ett av fönstren. Fastän att han knappt fick plats kurade han
ihop sig för att värma sig en stund.
Mitt hjärta värmer han föralltid, för där bor han nu.
Åh, vad du skriver fint om Donken! Blir alldeles snyftig!Tänker på vår Malte som börjar bli gammal med sina snart 14 år... Hur klarar man sig utan?!