Life of Maria

Den 16 april 2010
Andreas och jag postar ett brev. Ett brev med innehåll som kommer att förändra hela vår värld. På ett bra sätt!
En lång resa tar sin början. Uppförsbackar med tunga kliv, och medlut med lätta steg. Höga berg, djupa dalar men mestadels kullar.
Vi har vänt ut och in på våra liv och vår relation. Granskats med lupp och förstorningsglas. Vi har skrattat och gråtit.
Vi har utbildats och förberetts.
I juni 2011 blev vi godkända. Godkända att fortsätt mot drömmen.

Vi samlade papper och handlingar. Underskrifter, stämplar...några underskrifter till och ännu flera stämplar. Fakturor och fotografering.
I börjar av oktober 2011 postade vi ett till brev, ett rekommenderat brev som vägde 1,3 kg. Brevet nådde sin slutdestination den 23 november 2011.



16 april 2012
Klockan 15:40 ringer Andreas telefon. Han är precis på väg in genom dörren till sitt jobb. Han stannar upp och svarar. Världen stannar upp. Tiden stannar upp. Den långa väntan är över.
Det magiska samtalet från adoptionsorganisationen har äntligen kommit.
På ett barnhem i Ryssland finns en treårig pojke. Det är mycket möjligt att han kan bli vår son!
Claras lillebror.



Än är det en lång resa kvar. Inte bara den fysiska resan till Ryssland utan en lång adoptionsresa. Fler dokument, fler stämplar.

Inte förrän den dag  vi kommer hem med vår son, får stänga och låsa dörren om oss, inte förrän då är vi i hamn. Men vi är en bit på väg mot det målet.

Tack till er som hjälpt oss på vägen! Ingen nämnd, ingen glömd. Tack för att ni burit vår hemlighet tillsammans med oss. Tack för att ni stöttat oss och trott på oss. Vi är så tacksamma! :)

Många kramar
Maria, Andreas och Clara