Tankar
Vår adoption från att vi postade våra första papper, vår anmälan till adoptionsordganisationen BFA, Barnen Framför Allt, till att vi var hemma i Sverige med vår D tog på dagen 2,5 år. Det är en ganska snabb "resa" i adoptionsvärlden. Och så här i efterhand kan jag känna att tiden trots allt gått rätt så fort, men det kan jag lova att jag inte tyckte när vi var mitt upp i allt papperssamlande, alla utredningar och all väntan när "inget" hände.
Nu när allt äntligen hänt och vi har vår lilla prins hos oss (i skrivande stund liggande bredvid mig, tittande på Svamp Bob Fyrkant för att sedan sova) börjar man lite smått fundera vad som hände i vårt liv parallellt med att han fanns , men vi just då inte visste att det skulle bli just han. Tankar går ju så klart också till vad som hände i hans liv medans vi väntade på att få varandra, och en del vet vi men inte allt.
Så jag kom på att jag kan ju ta hjälp av mitt bloggande. Jag kikade bakåt i min blogg och hittade vad vi gjorde den dag D föddes.
Vi hade en mindre rolig dag just den dagen. Vi begravde min Mormor. Mormor avled några veckor innan D föddes och den dag vi tog farväl av henne föddes alltså samtidigt, helt utan vår vetskap, vår son i ett annat land, långt från oss.
Om jag inte minns alldeles fel så brukade min mormor säga att när en i en släkt går (dör) så kommer (föds) det snart en ny...
Det stämmer ju ganska bra. När vi tog farväl av en älskad familjemedlem, föddes samma dag en ny liten person som nu blivit en högt älskad familjemedlem.