kör!

För två år sedan var jag påväg in i ett av mitt livs jobbigaste perioder.Jag har skrivit mer i detalj om den perioden i bloggserien  "Min version" i tidigare blogginlägg. Jag var tillbaka i heltidsjobb efter ett års sjukskrivning för uttmattningsdepression men mådde lång i från bra. Sen vet ni som läst bloggserien hur det gick med allt.
 
Det sägs ju ofta av många, efter att det gått i genom livskriser, att man känner sig starkare efteråt. Att man inte skulle vara den man är "idag" om man inte kravlat sig igenom gyttjan och mörkret.
Det stämmer om nån skulle fråga mig. Jag skulle inte önska nån som levt vare sig i ett kortare eller längre äktenskap eller förhållande att behöva bli behandlad så som jag blev av mitt ex, den kvinna han gick till och hennes familj.
 
Jag reste mig kontigt nog ganska fort efter mitt kravlande i gytjan och lade in fokuset på att jag måste må bra och få ording på mitt liv. Både för mig själv, men framföra allt för mina barns skull.

 
Men så hände det en grej  -  att jag träffade H 😍

Där nånstans när jag kände och förstod att vi hade nåt äkta som vi ville bygga på, men att det var väldigt tidigt in i vår relation,  kände jag att för tidigt för vem? Är vi redo så är det ju bara att köra? Vem vet hur lång tid någon har för något?
Livet är här och nu så kör! Gör det Du vill, så länge det inte skadar nån annan vill säga!
Det är oftare vi ångrar nåt vi inte gjort än något vi gjort.