Min version - om det finns nån annan? Del 5
Runt midsommar drog vi igång ett stort projekt med vårt hus, det hus Anders och jag bott i tillsammans och format under 22 år. Vi skulle tilläggsisolera, slå upp ny liggande brädfodring som skulle målas vitt och så skulle nästan alla fönster bytas.
Ett stort och krävande projekt. Anders pappa var till stor hjälpa och spenderade timmar hos oss med att hjälp oss isolera fasaden.
Jag hjälpte till jag med i den måna jag orkade och Lisa bistod med en del hon med. Det gick i ganska bra fart. Vi mätte, kapade, spikade och målade. En sida av huset i taget.
Sommar innebär semester och på semestern vill man gärna resa. I alla fall nån liten tripp nånstans.
I mitt intresse av undulater och undulatuppfödning så hade jag fått kontakt med en uppfödare söder om Stockholm. Jag skulle köpa några fåglar av honom, och jag hade dessutom hittat en bur i Stockholm, via en annons på blocket. Så vi planerade att i samband med att detta behövde hämtas skulle vi passa på att ta en helg i Stockholm. Vi bestämde att åka ner bara jag, Anders OCH Lisa. Våra barn skulle inte med. De skulle inte få plats pga packning och buren som skulle fraktas hem.
Jag hade kollat upp måtten på buren mot måtten på bagaget i vår bil, och det skulle få plats.
Vi rullade mot Stockholm. Stundvis satt jag på passagerarsätet fram, stundom satt Lisa fram.
Jag brukade sova när vi åkte bil långt och jag tror jag gjorde det mestadels även denna resa, så då kunde jag ju lika gärna sitta bak…
Vi skulle hämta buren norr om Stockholm. När vi kom fram till bostadsområdet visade det sig att vägbeskrivningen vi fått var lite si och så, så vi åkte runt i kvarteret en stund.
Anders som lätt blev stressad i nya trafikmiljöer blev irriterad på mig eftersom vi inte hittade rätt med detsamma. Dessutom började det regna. Ordentligt.
Tillslut hittade vi porten till där vi skulle hämta buren och det gick att ”parkera” strax utanför. Regnet fortsatte att vräka ner. Men eftersom jag mätt burpaketen och bilen så bra så skulle vi ju bara behöva snabbt lasta in.
Men….paketet var större än förväntat. Anders irritation steg i kapp med att vi blev blöta av regnet.
Vi fick packa ur det mesta ut bagaget. Packa ut burens delar ur paketen och börja pussla tillbaka allt in i bilen.
Vi, väskor, burdelar och pappkartonger var rejält sura innan vi efter mycket tjafs och bråk lyckades få in allt igen. Stämningen i bilen sedan var lika sur som vädret.
Något senare var vi framme hos Anders bror och hans familj, där vi skulle övernatta.
Dom hade ett gästrum i källaren där det fanns två sovplatser och så skulle vi få låna ett av deras barns rum med en sovplats.
Jag trodde naturligtvis att Anders och jag skulle sova tillsammans i källaren och att Lisa skulle ta sovplatsen på övervåningen i barnrummet.
Men Anders hade nån idé om att det var bättre Lisa sov i källaren med mig eftersom hon inte kände Anders brors familj så väl. Så kunde han sova på övervåning, där familjen sover. Öh, okej…
Anders betedde sig konstigt. Verkade sur, irriterad och frånvarande. Men det hade han i och för sig gjort länge. Han och jag hade haft slitningar mellan oss. Mycket irritation, och småtjafs, som under senaste året blivit tätare och fler. Många ggr när vi tjafsade sedan Lisa flyttat in brukade hon hålla med mig om att Anders var hård i sin ton mot mig. Dryg och/eller nedlåtande.
Våra bråk eller argumentationer handlade många gånger om hushållsarbete. Ständiga irritationer på om det var stökigt, mycket tvätt eller fulla diskbänken med disk. Anders upplevde att han gjorde ”allt” och att jag mest sov.
Jo, det var så också ibland. Periodvis och vissa dagar. Jag var ju i en utbrändhet och hade varit i över ett år. Då funkar man inte hur gärna man än vill. Jag kunde när jag var som sämst ligga till sängs hela dagen och hela tiden tänka att jag måste strax kliva upp och ta hand om tvätten, eller laga mat eller helst både ock. Ändå låg jag kvar. Kropp och knopp funkar liksom inte. Hur gärna man än vill.
Så visst förstod jag att han slet.
Det kändes även många gången som att vi alltid missförstod varandra, i stort och smått. Vi sa nog egentligen samma saker om det vi diskuterade men det var som att vi pratade två olika språk och inte kunde förstå varann.
Min känsla kring det tillsammans med hela vår dåvarande livssituation tillsammans med en tredje person, Lisa, som var med oss hela tiden, överallt sen flera månader tillbaka, gjorde att ångesten i mitt bröst var ständigt närvarande.
Jag har i efterhand fått höra att det inte bara var jag som la märke till Anders oroliga beteende. Att Anders redan då pratade med sin bror när dom fick lite tid på tu man hand.
Anders hade, om jag förstått rätt, redan tidigare ventilerat med sin bror Sebastian att det inte var bra mellan oss. Så åter igen tog han upp detta med Sebastian. Sa att han var trött på att få ta hand om ”allt” hemma. Att jag bara sov.
Sebastian sa då till honom att han måste ta upp detta med mig och att Anders och jag måste prata om det.
Anders berättade då även för Sebastian att han nu träffat nån som äntligen såg honom.
Sebastian poängterade då att Anders då absolut måste prata med mig och att om han skulle välja att inte fortsätta vara gift med mig måste han göra ALLT klart mellan oss innan han tog nästa steg.