Life of Maria

Det hade hunnit bli maj månad.
Jag hade öppnat mitt hem, min famn och min börs för Lisa. Hon levde som en dotter i vår familj. Hon hade nu bott hos oss i nån månad eller mer. Hon åt middag med oss. Hon och Anders hade övningskört intensivt och Lisa hade klarat både teoriprovet och uppkörningen på första försöken. Hon hade fri tillgång till våra bilar och vi tankade dem. Hon föredrog Golfen så då fick hon köra den. Anders tog cykeln till jobbet för att Lisa, som fortfarande var arbetslös skulle ha en bil att röra sig med. Jag tog då vår andrabil, den lilla Clion.

Anders och Lisa sa båda att dom saknade övningskörningsstunderna, så ibland åkte dom en tur med bilen bara ändå. 

Oftast om det var nåt som skulle handlas åkte Anders till affären, och Lisa följde med.
Hon hade på vårt godkännande börjat placera ut sina saker/inredning i vårt hem. Hon var med på ALLT vi gjorde. Hon var med Anders och mig mer än vad våra barn var under den här perioden. I Melwins rum bytte vi bort spindelmannen-gardinerna och starwars-mattan till mer vuxna ditos. De mesta av  Melwins leksaker packades undan så att de inte syntes. Det måste ju kännas som Lisas rum också, inte som ett barnrum…
Ett frö av ångest börjar gro i mitt bröst…

Anders och jag hade en tid pratat om att göra om lite i vardagsrummet, men inte kommit till skott och inte vetat vad och hur vi skulle göra. Eftersom Lisa hade bra inredningssmak bollade vi lite idéer med henne. Jag gillade det mesta hon föreslog men inte allt. Men Anders  gick oftast på hennes linje och jag blev nedröstad.
Vi köpte ny TV-bänk, nya tavlor och hyllor till väggarna. Fotot av mig som brud på min och Anders bröllopsdag tyckte Lisa inte skulle hänga i vardagsrummet. Så jag flyttade då ner det till sovrummet. Och så kom idén med att flytta in Lisas vitrinskåp i vardagsrummet. I det ville hon inreda med saker som hade med Anders att göra. Minnessaker från hans barndom, hans wiskeysamling, gamla LP-skivor som betytt extra mycket för honom etc.
Jag föreslog att där kunde vi ju även ställa vin/öl-krusen som han och jag köpte när vi var på familjesemester på Gotland. Men nej, dom passade enligt Lisa och Anders inte in.
Mina stora passion i livet, mina undulater och deras bur fick ge plats för Lisas vitrinskåp och fåglarna förpassas till ett av hörnen i vardagsrummet. Alla prydnadsföremål som vi hade i vardagsrummet ställde Lisa ut på matbordet på altanen. Sen tog hon in de saker hon gillade och tyckte passade.
Men så mitt i allt omplacerande av saker, inredande av vitrinskåp i minutiös pression blev Lisa sååå trött. Hon behöver lägga sig för att vila och sova.
När hon krupit ihop under en filt på soffan tog jag en titt på vad som stod kvar på matbordet på altanen. Det var fyllt till brädden av prydnadsföremål som Anders och jag haft i vardagsrummet i många år. Så slog det mig att de allra flesta saker som stod kvar var "mina". Eller saker Anders och jag inhandlat tillsammans.
Det där fröet av ångest som grott i mitt bröst fick en plötslig tillväxt.
Jag såg mig omkring. Såg hur mina undulater liksom flyttats in i ett hörn, närmare altandörren. Alla mina saker hade inte fått några nya platser i vardagsrummet hade tom flyttats ut ur huset. I och för sig bara ut till altanen. Men ändå. Jag såg en symbolik med att jag och mina personliga tillhörigheter och älskade fåglar liksom sakta flyttades ut. Lisas vitrinskåp hade flyttats in och blivit ett hyllningsmonument till Anders.
Sakerna på bordet blev kvar efter att Lisa vaknat. Dom stod kvar i några veckor. Jag liksom inväntade att hon ska ta tag i det hon påbörjat och ställa dem på plats. För jag hoppades ju att min liknelse med att jag var på väg att avflyttas ur mitt eget hem bara var hjärnspöken. Jag försökte avfärda tankarna med att jag bara var en svartsjuk kärring. Herregud hon är ju bara 22 år och har "allt på rätt plats". Klart jag som halvfet 42-åring känner mig hotad. Äsch, hjärnspöken!
Jag fick tillslut själv placera tillbaka sakerna som blivit kvar på matbordet.