Life of Maria

Jag hittade ganska snabbt en bostadsrätt med 3 rok på gångavstånd till huset så att barnen kunde komma och gå mellan oss som dom ville.
Svärfar var ett enormt stöd och tillsammans med honom, en av Anders morbröder och mina föräldrar och flera av mina vänner och kollegor renoverade vi min nya bostad på kort tid. Under tiden fram tills att lägenheten var redo att flytta in i bodde jag hos mina föräldrar och Lisa flyttade in i mitt hus tillsammans med Anders innan jag ens hunnit flytta ut mina saker.

Lisas mamma, Carro försökte flera gånger kontakta mig via SMS och skrev långa romaner i sina meddelanden. Jag valde att inte svara på dessa.

 

När hösten kom och skolorna öppnade igen började Melwin i mellanstadiet. Anders och jag kunde vara så pass vänner just då att vi båda följde med honom tills kolan hans första skoldag den terminen.

När vi vinkat av Melwin vid skolan satte vi oss i min bil för att byta några ord. Jag passade då på att försöka få Anders att erkänna att han gjort mycket kränkande och förnedrande saker mot mig under den senaste månaden.
Jag sa nåt i stil med att det är så mycket som blivit fel i vårt uppbrott. Han höll då med. Jag bad honom ge exempel för att förstå att vi menade samma sak. Han sa då att tex när Mona slängde ut Lisa från svärfars hus…

 

 

Några dagar in i skolans termin fick Melwin med en blankett hem. Den skulle fyllas i och skrivas under av båda vårdnadhavarana.

Jag fyllde i blanketten, skrev under med min namnteckning och tog blanketten med och åkte från min nya bostad till det hus som jag fortfarande ägde tillsammans med Anders.
När jag kom dit stod Lisa och Anders i köket och lagade mat. Saga var uppe i sitt rum och Melwin satt i soffan i vardagsrummet och såg på TV.

Jag och Anders satte oss vid bordet för att fylla i det sista på blanketten. Jag kände i luften att stämningen var obekväm att jag var där. Lite av den anledningen, för att jävlas lite med Lisa, dröjde jag mig kvar. Satt mig i soffan och kramades med Melwin.
Anders och jag hamnade så småningom  i en diskussion som eskalerade till bråk. Vi skrek absolut inte till varandra men diskuterade i hårda ordalag. Lisa inflikade saker och jag bad henne att inte lägga sig i. Men hon fortsatte.
Till slut säger Anders nåt om att jag måste ta därifrån alla mina saker då med detsamma. Trots att han och jag hade skrivit och undertecknat ett avtal om att jag skulle få ha mina saker i huset tills min lägenhet var klar och jag kunde flytta dem dit.
I min irritation ringer jag Svärfar och mina föräldrar och ber dem komma dit och hjälpa mig ta därifrån sakerna. Svärfar ifrågasätter då just detta med att jag måste ta sakerna nu när Anders och jag tidigare skrivit på papper om att sakerna ska få vara kvar ett tag. När Lisa hör det ropar hon högt att Anders har inte alls sagt att jag måste ta bort sakerna nu, för det är hon vittne på. Jag blir såklart då osäker på om jag missuppfattat honom, men jo han sa ju att allt måste tas bort just då.

Både svärfar och mamma och pappa kastar sig i sina bilar för att komma till min undsättning.

Mina möbler och flyttkartonger med lösöre stod ute på altanen, så jag gick dit hämtade en kartong och bar den mot ytterdörren som vetter mot framsidan av huset.
När jag öppnar ytterdörren får jag syn på en bil jag inte genast känner igen. Jag hinner först tänka att det är väl typisk att det ska komma nån på besök just nu. Men så ser jag att det är Johannes som sitter bakom ratten och på passagerarsidan men dörren öppen sitter Carro.
Jag säger högt att ”men vad är problemet?” och Carro svarar då att ”det är du som är problemet, Maria!”

Jag försöker ignorera deras närvaro och bär ut några kartonger till till trappan utanför ytterdörren. Så började jag plocka ur nycklarna ur det nyckelskåp som hängde på väggen i hallen, eftersom det är bestämt att ska få ta det med mig.
Anders frågar då vad jag gör och säger att jag ska hänga tillbaka nycklarna jag börjat plocka ur. Jag fattar inte varför men börjar göra som han sagt. När jag är på väg att hänga in en nyckelknippa säger han plötsligt nej till att jag hänga in den. Han höll fram handen så jag släppte nycklarna ovanför hans hand. Han drog då hastigt undan handen och när nycklarna skramlande föll i golvet sa Andersoch Lisa i kör  -” Du kastade nycklar!”
Jag fattade ingenting, eller så började jag plötsligt fatta allt vad dom höll på med.

 

Jag gick sakta från hallen, genom vardagsrummet och ut på altanen och vidare ut på gräsmattan på baksidan av huset. Jag hörde när jag gick över tröskeln till altanen att Anders ringde någonstans och presenterar sig med namn.
Under tiden ringde jag upp min mamma igen och frågade gråtande om dom är på väg. Berättade att Carro och Johannes nu sitter utanför huset. Min mamma, som är lugnet själv och sällan brusar upp och stressar eller är arg, skrek åt min pappa att köra fortare.

Jag kom där och då på att jag kunde gå in till de närmaste grannarna. Situationen i mitt hus hade blivit väldigt hotfull och obehaglig så jag kände att jag måste söka mig till neutral mark. Jag talade om för mamma vart jag var på väg så att hon skulle kunna hitta mig. Hon kände sig tryggare med att jag gick från huset.

Inne hos grannarna föll jag ihop i gråt i grannarnas armar. Dom hjälpte mig att lugna ner mig innan vi satte oss i deras soffa.

Mina föräldrar kom tillslut fram. När de klev ur bilen blev de överösta med frågor om dom viste vart jag var. Påståenden om att jag sprungit ut ur huset och försvunnit. Carro sade till min mamma att hon försökt kontakta mig tidigare men att jag aldrig svarade på hennes meddelanden. Mamma sade då till henne att då måste hon vara bra korkad som inte fattat att jag inte vill ha med henne att göra längre!

Mamma gick runt huset och tydligen utan att nån av dom som befann sig i och på mitt hus adress såg vart hon tog vägen när hon gick in till grannhuset där jag befann mig. Under tiden blev min pappa anklagad för det ena och det andra där han stod vid sin bil utanför huset. Han försökte fråga Anders vad som hände men istället för att få svar blev han avvisad från gården när han klev in på tomten. Han får för Anders inte gå på gården. I alla fall inte på den halva av gården som tillhör Anders. Ska min pappa gå på gården sa Anders att han fick gå på den sida av gården som fortfarande var min….

När svärfar senare också dök upp sker det ordväxlingar även mellan svärfar och Carro. Vad som sägs mellan dem vet jag inte.
Men när svärfar kom in till grannhuset meddelade han att Anders/Lisa/Carro/Johannes ringt efter polis och socialjouren. Varför får jag inte förklarat för mig.
Jag törs då inte lämna grannhuset och åka hem till mina föräldrar. Jag vill ju inte bli anklagad för att ha lämnat en” brottsplats” fast jag inte fick någon klarhet i vad mitt brott eventuellt skulle ha varit.

Timmarna gick. Ingen polis eller socialjour kom. Svärfar kom tillbaka till grannhuset strax innan midnatt, efter att ha pratat med Anders, Lisa, Carro och Johannes utanför. Han meddelade då att varken polisen eller socialjouren skulle komma. Johannes hade sagt till Svärfar att han vid kontakten med polisen blivit ombedd att vara sista man ifrån platsen.

Jag hade min handväska och mina nycklar kvar i mitt och Anders hus så svärfar var snäll och hämta dom till mig eftersom jag inte vill gå in i huset igen. Och grannen var snäll och körde mig hem till mina föräldrar i min bil.

 

Det finns så så mycket mer, så många fler detaljer och små och stora händelser från denna period sommaren och hösten 2019 som jag inte fått med i denna text.  
Syftet med att få ner detta på papper har varit både i terapisyfte för mig själv och för att mina barn en dag kanske vill eller behöver få vet hur jag upplevde denna jobbiga period av mitt och deras fars liv.

Om några år kanske jag känner annorlunda när allt fått gå om ett tag och såren blivit till ärr. Just nu är såren väldigt färska och skorporna rivs lätt upp.
De sista åren av Anders och mitt äktenskap var långt ifrån bra. Vi kanske hade kommit till vägs ände förr eller senare i alla fall. Vi kanske till och med borde ha gått skilda vägar för länge sen.  Men som en vän till mig sa när jag berättade för henne om Anders och min separation,
”-Maria, det där var ingen separation, det var en avrättning.”