Allt och inget

min kille

Häromveckan pratade jag med en kollega, minns inte vad vi pratade om men jag nämnde nåt om Andreas.

Den jag pratade med känner inte Andreas, tydligen inte vid namn heller eftersom denne fråga de "-Andreas, är det din kille?"

Vad konstigt det kändes att omnämna honom som "min kille" nu när vi varit gifta i 12 år. Jag brukar numera säga "min man" och tycker det känns hur naturligt som helst.
Men det tyckte jag inte när vi var nygifta, då var det mer invant att kalla honom "min sambo", eller kanske till och med just "min kille".

Det är lustigt hur man ändrar sig, vänjer sig vid att använda nya uttryck. Att uttryck som tidigare känts ovana att använda blir hur naturliga som helst och vise versa.