Life of Maria

17 maj 2012



Dagen vi längtat efter var ÄNTLIGEN här!

Väckarens signal kändes inte så ill som den brukar. Det gjorde inget att kliva upp trots att jag sovit lika illa som natten innan. Halsen och tungan hade varit svullna, ömma och stäva som sandpapper hela natten. Nästa omöjligt att svälja. Även en heshet hade tillstött. Tänk om Lillknoppen skulle bli rädd för min hest vassa stämma? :/

Vi skuttade ur sängen alla tre och gjorde oss fina inför första mötet med blivande sonen och lillebror.

Vi var nere i lobbyn en kvart före utsatt tid. Det blev en lång kvart att vänta men tillslut dök D upp.
Han ringde en taxi som plockade upp oss utanför grindarna till hotellet. Efter några minuters färd såg jag på håll byggnaden. Jag kände igen den från de sattelitbilder vi sett på google-maps och från bloggar med bilder från både ut- och insidan av barnhemmet. Fjärilarna fladdrade lite snabbare inuti min mage. :)
Taxin körde in till baksidan av byggnaden och på skakiga ben klev vi ur bilen.

Med vana steg gick Dimitri uppför trappan till en av husets dörrar, knappade in en kod och höll sedan upp dörren för att släppa in oss. Vi gick upp för en trappa, genom några dörrar, korridorer och rum så kom vi in i det rum som vi också sett på bild.
Rummet, som var otroligt varmt av att solen gassade mot fönsterrutorna, bestod av en stor bokhylla fylld med leksaker. En mycket stor matta som täckte nästan hela golvytan. Tre skrivbord varav det ena verkade tillhöra D och vid de två andra skulle senare två sköterskor sitta. Några stolar stod uppställda längs med fönsterväggen och där blev vi påvisade att vi kunde sätta oss.
Ett bord med fika var framdukat och en av sköterskorna nickade mot bordet, så jag hällde upp en kopp med tevatten och tillsatte en tepåse. Under tiden lämnades vi ensamma i rummet.
Vad händer nu då frågade vi varandra?

Nervöst satt vi som på nålar längst ut på stolarna när vi hör små steg närma sig. Vi tittar genom dörren och tillsammans med D och två sköterskor står han där - Lillknoppen!
Han tvekar.
Jag sätter mig på huk, säger hans namn och ber honom komma till mig.
Sköterskorna säger något till honom på ryska.
Så springer han till mig. Tar min vänsterhand i sina händer, tittar på den och känner intensivt på min hand och mina fingrar.
Jag gråter glädjetårar.
Jag hör hur A snyftar bredvid mig, C lika så.
Allt är magiskt, världen runt omkring oss försvinner för en stund. Det är bara vi där - mamma, pappa, storasyster och lillebror.

Så får han syn på bokhyllan med alla leksaker. :)
Jag uppmanar honom att hämta en leksak och han väljer då den största lastbilen i hyllan. Undersöker den och provkör lite. Vi kikar tillsammans in i hytten och inspekterar ratten. Sen kör han en vända igen och kommer sedan tillbaka och parkerar bilen vid oss.

Jag plockar fram mjukdjuret vi köpt till honom. Han skiner upp, tar emot giraffen och lastar den på flaket till lastbilen och kör en vända igen.

Vi plockar fram paketen vi har med oss och visar honom hur man öppnar. Han river försiktigt av papperet och ger ifrån sig ett litet ”åååh” när han får syn på bilden av DUPLO. :)

När klossarna befriats från kartonger och påsar lastas de genast upp på flaket och får en åktur runt i rummet.

När vi lekt och bekantat oss med varandra 1-1,5 timma är det dags för Lillknoppen att gå tillbaka till sina kompisar och för oss att sätta oss ner tillsammans med läkaren och sköterskorna och få lite komplimenterande info till det vi redan fick veta i samband med BB (=BarnBeskedet).

Efter det åkte vi ut och åt lunch och tillbaka en sväng till hotellet för lite vila och försök att smälta alla intryck.

På eftermiddagen återvänder vi till barnhemmet, vi tar bilder på både utomhus- och inomhusmiljö och D berättar lite om barnhemmet på väg tillbaka till rummet vi var i innan lunch.
Lillknoppen kommer tillbaka och vi leker i ca 1 timme. Han får ett fotoalbum av oss med bilder av oss, mormor och morfar, farmor och farfar, vårt hus, mm. Vi bläddrar tillsammans i albumet och pekar på bilderna och på oss själva. Och självklart får albumet en åktur på lastbilsflaket! :)

När vi tittat i albumet flera ggr börjar han tillslut att peka på bilderna av oss och på oss. Så pekar han på en bild av C och säger hennes namn – vilken lycka! :)

Senare fick vi även följa med och se var han sover och spenderar sina dagar. Vi fick till och med följa med hans barngrupp ut till lekparken.
När vi går bakom gruppen med barn som går två och två och håller varandra i händerna och  på barns vis ”tjattrar” med varandra vänder sig ett av barnen om, pekar på oss och säger på ryska förståss men vi förstår dennes ord:

-” Xxxx’s mamma och pappa!”

Det var stort! :)

Då släpper Lillknoppen sin kompis hand, vänder sig om i ledet och går till A och tar hans hand istället. Det var också stort!

Sen fick vi leka i lekparken med Lillknoppen under några timmar. Så underbart att se honom och C tillsammans!

Det var en stor dag i en liten familjs liv.