Life of Maria

Följer med stort intresse de senaste dagarnas händelser angående adoptionerna från Ryssland till Sverige. Just nu är det stopp. Ryssland vill att Sverige skriver avtal om att de ryska barn som adopteras till Sverige garanteras att inte växa upp hos homosexuella föräldrar.
Redan för några månader sedan stoppade ryssarna adoptioner till ensamstående av samma skäl. De är rädda att den ensamstående kvinnan eller mannen ska vara homosexuell och senare inleda ett förhållande med någon av samma kön.

De allra flesta tycker nog att ett barn som får växa upp hos kärleksfulla föräldrar oavsett om det är en mamma och en pappa, två mammor, eller två pappor, är bättre än att växa upp på ett barnhem.
Och vi som sett insidan av dessa barnhem VET att det är bättre. Hur bra barnhem det än är, hur bra personal det än jobbar på dessa barnhem så är det inte den trygga och kärleksfulla miljö som barn behöver.

Det är svårt för de allra flesta att förstå hur de ryska politikerna resonerar. Men jag tror ändå inte att det blir bättre av att försöka "bota" deras homofobi. Att kränka deras värderingar och smutskasta deras åsikter kommer inte att hjälpa barnen som innerligt väntar på att mamma och pappa ska komma och ta med dem hem. 

Som det sett ut från och med i somras så adopteras dessa barn bara av heterosexuella PAR. Och mig veterligen så jobbar de svenska adoptionsorganisationerna endast med länder som inte accepterar adoption till homosexuella par. 

Den enda adoption till ett homosexuellt par som skett i Sverige var en nationell adoption där den biologiska mammans önskar var att barnet skulle hamna hos ett homosexuellt par.

Så jag tror inte vi kan slå näven i bordet och säga att "nu är det nog" och börja klanka på de ryska politikerna åsikter. .Såg ett uttalande, i en artikel i nån av kvällstidningarna, från en känd svensk och homosexuell kvinna som ilsket påstod att hon minsann är en bättre förälder än Putin nånsin varit eller kommer att vara. Uttalanden som dessa kommer inte att hjälpa de ryska barnhemsbarnen att få föräldrar här i Sverige.

Vi måste för att förstå deras tankesätt vända på steken. Om vi var ett "givarland" när det gäller adoptioner, om vi hade barn i stort behov av nya föräldrar skulle då inte vi enligt våra värderingar vilja dem det vi tycker är det bästa?
Om vi tillexempel skulle adoptera våra barn till Yemen, där det är tillåtet att gifta bort småflickor till medelålders män så tidigt som vid 8-10 års ålder, skulle vi då inte vilja få en garanti på att våra svenska flickor, även när de blivit medborgare i Yemen, skulle få vara barn så länge de är barn? Att de skulle slippa giftas bort till gamla gubbar? Skulle vi då inte vilja ha skriftliga intyg på detta?

Jag jämställer inte homosexualitet med incest, på något vis alls! Jag anser att man ska få älska vem man vill oavsett kön och vet att det finns homosexuella par som är fantastiska föräldrar, och homosexuella par utan barn som skulle bli alldeles underbara kärleksfulla föräldrar.
Men jag vill bara som sagt försöka sätt mig in i hur ryssarna ser på saken utifrån sina värderingar angående homosexualitet.

Men å andra sidan kan man ju tycka och tänka att om Sverige nu skulle uppfylla Rysslands krav. Skriva ett avtal som garanterar att de ryska barnen inte vidareadopteras eller senare under sin uppväxt fosterhemsplaceras hos homosexuella, att detta då skulle vara ett erkännande att ryssarna "har rätt" i sina homofoba värderingar.
Jag vet inte. Men om vi INTE går med på detta avtal så sviker vi de ryska barn som idag och i framtiden kan få möjligheten att växa upp i familjer istället för på instruktioner.

De barn som bor på barnhemmen i Ryssland och som är tillgängliga för adoption har man i första skedet försökt att hitta adoptivföräldrar till inom Ryssland. När detta inte varit möjligt, eftersom ryska par är väldigt rädda för att dessa barn ska ha dåliga gener eller ärftliga sjukdomar bland annat, blir barnen tillgängliga för internationell adoption.
De barn som heller inte därigenom får några föräldrar blir kvar på barnhemmen till de fyller 16 år. Därefter skickas de ut i samhället. Helt oerfarna av hur de ska klara sig i det ryska samhället efter att ha levat hela sin uppväxt i ett utanförskap.

Hur vi sedan ska komma till bukt med den homofobi som råder i adoptionsvärlden och då inte bara i Ryssland, är en annan svår nöt att knäcka.....