Life of Maria

När Melwin och jag kom tillbaka, hem efter bröllopet i Luleå, valde Melwin att övernatta hos farfar. Så jag var själv när jag kom hem till huset. Jag ställde in min packning i hallen. Sen gick jag runt i huset för att se och känna av att nu var det mitt/vårt hus igen. Det var väldigt dammigt och smutsigt i hela huset. Det var gluggar och märken i dammet där Lisas saker hade stått. Jag gick upp till övervåningen och tittade i Melwins rum, nu när Lisas saker var borta var det hans rum igen, även om hans saker fortfarande låg undanpackade. Jag gick tillbaka ner och in i köket. Smutsig disk låg i diskhon och stod på bänken.
 
Jag gick vidare trappan ner till källaren och in i vårt sovrum. Bröllopsfotot av mig och Anders, med lyckliga leenden, stod på hyllan ovanför sängen som var renbäddad.
Konstigt, det brukade oftast vara jag som bäddade rent vår säng. Dessutom låg min kudde på min del av sängen. Inget ovanlig egentligen, om det inte varit så att de senaste nätterna jag sovit hemma hade jag sovit i soffan, på min sängkudde, och Anders hade sovit ensam i vår dubbelsäng de nätter han sovit hemma…  Misstankarna började skena.
Jag gick vidare in i tvättstugan där de sängkläder som blivit utbytta låg tvättade och hopvikta i en tvättkorg.
Jag började nu ana att Lisa inte bara varit i huset när hon hämtade sina saker och efter att Irene skjutsat hit dem innan Lisa kört vår bil som hon sedan, ivägspringande, lämnat hos svärfar.
Så jag gick med bestämda steg in till toaletten bredvid vårt sovrum. Jag trampade hårt på pedalen till sophinken och locket öppnades med ett klingande ljud. Soppåsen var nybytt och tom, dessutom var det påsen från Rhodos, som jag i vredesmod nån vecka tidigare kastat ut i hallen utanför sovrummet och toan.
Jag tog trappan upp till mellanplanet och köket i några kliv. Öppnade skåpet till kökssoporna. Även den påsen var nybytt och tom. Okej…nu gick hjärnan på högvarv. Alla varningsklockor ringde.
Jag tog på mig skor och gick via bakdörren ut på gården och till soptunnan, så började jag gräva bland de i sommarhettan stinkande soporna. Jag behövde bevis för vad jag förstod hade hänt.
Jag slet upp flera påsar men de innehöll bara vanligt skräp. Mjölkkartonger, hushållspapper och matrester. Så jag stängde locket och gick några steg tillbaka mot huset, men så slog det mig. I en av de påsar jag rivit upp hade jag sett att det låg en till hopknuten påse.
Med äcklad min öppnade jag åter locket på den gräsligt stinkande tunnan. Hittade påsen jag sett och rev upp ett hål. Toalettsopor som tops och tandtråd såg dagens ljus och där låg även ihoprullat toalettpapper. Ni tjejer som har/haft mens och lindat in de begagnade bindorna i toapapper kan förstå hur det lilla ”paketet” såg ut.  Hmm.. jag visste att Saga inte hade sin mens just nu och att Lisa pga medicineringen mot sin ”sjukdom” inte menstruerade alls. Så jag började sakta rulla upp toapapperet, varv för varv, medan jag höll tillbaka kväljningarna.
I paketet låg två använda kondomer och dess förpackningar…

Nu rusade mitt adrenalin av ilska i kroppen!
Jag rullade äcklad ihop papperet igen och ännu mer äcklad la jag beviset i min bakficka.

Så gick jag in, tog papper och penna och sate mig vid matbordet. Nu visste jag och nu var det ingen återvändo. Jag ville skiljas och det så snart som möjligt!

Mitt hus, mitt hem det som varit min borg och min trygga plats på jorden tappade sitt värde känslomässigt för mig där och då.

Jag skulle nu börja söka en egen bostad och vi behövde ta tag i alla praktiska detaljer. Så jag började skriva på en checklista och även en lista på våra möbler och hur vi mest rättvist kunde dela upp dem. Vi hade dubbelt av mycket så som matbord, soffor, soffbord och TV-apparater eftersom vi hade sådana möbler även på den inglasade altanen.

Längst ner på listan över de möbler och saker jag önskade ta med skrev jag sängkudde, i den meningen att jag ville att Anders skulle köpa mig en ny sängkudde eftersom jag nu visste varför min lagts tillbaka i dubbelsängen  - Lisa hade sovit på den efter att hon och Anderss legat med varandra i vår dubbelsäng nedanför fotot av mig och Anders från vår bröllopsdag 1999.

 

Anders kom till huset någon timme senare. Jag satt vid matbordet med blocket med listorna framföra mig. Jag hade sånt adrenalin i kroppen så jag såg att mina händer skakade. Att jag kunde hålla mig relativt lugn är ett mysterium.
Jag bad honom sätt sig ner mitt emot mig. Jag sa att nu har vi massor att ta tag i. Jag visade listan med vad som närmast måste göras och vi delade upp uppgifterna sinns emellan.
Jag visade honom att jag påbörjar en lista med att dela upp vår lösa egendom och vi gick igenom listan och gjorde upp om vem som skulle få vad. Sist av allt nämnde jag att jag ville att han skulle köpa mig en ny sängkudde. Han såg frågande ut. Jag sa då att jag inte vill sova på den kudde hon sovit på efter att som haft sex i vår i säng.
Han nekade.
Jag ifrågasatte då varför det var renbäddat i sängen. Han svarade att det var för att han sett att det var blod på mitt täcke efter att jag klöst på ett myggbett så då hade han bäddat rent.
Jag frågade då varför min kudde var i sängen eftersom jag numera sov i soffan. Han sa att han lagt den där när han bäddade rent.
Jag sa  än en gång att dom hade legat med varann.
Han fortsatte neka.

 

De följande veckorna bestod av mycket bråk mellan mig och Anders. Samtidigt som vi mellan varven av tvungna att träffas och ordna med praktiska detaljer. Jag jagade nytt boende, Anders viste inte om han ville ha kvar huset eller om vi skulle sälja det.

Anders och min skilsmässa och att den innehållit så mycket kaos, drama och fula handlingar hade gjort att det kom till min kännedom att den under denna period var the talk of the town. I en liten stad där alla känner, eller i alla fall känner till, alla sprids skvaller fort.
Anders sade många gånger till mig under denna period att folk runt omkring oss bara hade hört min version av vad som hänt. HUR han menade att dom hört den, förutom de vänner och bekanta som hörde av sig till mig, vet jag inte.
Till slut kände jag mig tvungen att fråga vad han menade med min version. Hans svar var då att han visste ju inte vad jag sa till vänner och bekanta om hur vår separation gått till.
När jag då i korta ordalag berättade för honom vad som var min version, svarade han att det var så han beskrev det med till dom han pratat med.
Så finns det då nån annan version?